Av John GreenSidor: 367
Förlag: Bonnier Carlsen
Quentin Jacobsen har älskat den iögonenfallande och äventyrslystna Margo på avstånd i hela sitt liv. Ända sedan de som grannbarn lekte tillsammans. Så när hon öppnar fönstret till hans rum och klättrar in i hans liv igen och övertalar honom att följa med på en genialiskt hämndaktion följer han med.
Efter deras natt tillsammans kommer Quentin till skolan för att upptäcka att Margo - som alltid varit något av en gåta - nu har förvandlats till ett mysterium. Hon brukar försvinna ibland, men aldrig så här länge. Kan hon vara död? Men snart upptäcket Quentin att Margo lämnat subtila, smarta ledtrådar bara för honom. Budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan!
Vägen mot gåtans lösning är vindlande och tvingar Quentin att inse att ju närmare han kommer Margos gömställe desto mindre vet han egentligen om henne. Och kommer han att hinna fram innan hon försvinner igen?
Vilken besvikelse till bok.
Den kan lika gärna heta Alaska Town eller något sånt. Om ni har läst Looking for Alaska kan jag säga att denna bok innehåller samma koncept men karaktärerna har bara andra namn.
John Green är känd för sina komplexa karaktärer men vad är vitsen med att skriva om trasiga ungdomar om man inte kan skildra dem på olika sätt i sina böcker?
Början var intressant och spännande, deras äventyr höll ett bra tempo och stämningen var allmänt skön.
Men efter att Margo försvann förändrades hela historien (vilket var förväntat).
Vad som inte var lika förväntat var Quentins besatthet av Margo. Hela hans dagar och nätter kretsade kring henne, han vart arg så fort någon utav hans kompisar försökte leva sitt liv, försökte njuta av sina sista dagar i high school. Quentin var egentligen inte ens självcentrerad utan han trodde att han var tvungen att sluta leva sitt liv för att hitta någon som sprungit iväg av en anledning. Han slösade bort sitt liv på en besatthet.
Som nämt innan så handlade boken egentligen bara om en sak - att hitta Margo.
Detta gjorde dialogerna väldigt konstiga och metaforerna orelevanta. De var liksom för djupa för handligen och gick inte ihop med resten.
Jag vill dock hylla bokaraktärerna litegrann, enligt min mening var de de enda som var värda att läsa om. De var roliga och väldigt kloka, kloka på ett sätt som var trovärdigt. Jag tyckte speciellt mycket om Ben, har var så oförutsägbar och fick mig att skratta flera gånger. Han lyfte upp boken ur dess mörka vrå lite grann.
E N G L I S H
Author: John GreenPages: 305
Publisher: Dutton Juvenile
Quentin Jacobsen has spent a lifetime loving the magnificently adventurous Margo Roth Spiegelman from afar. So when she cracks open a window and climbs back into his life - dressed like a ninja and summoning him for an ingenious campaign of revenge - he follows.
After their all-nighter ends and a new day breaks, Q arrives at school to discover that Margo, always an enigma, has now become a mystery. But Q soon learns that there are clues - and they're for him. Urged down a disconnected path, the closer Q gets, the less Q sees the girl he thought he knew.
What a disappointment to book.
It may as well be called Alaska Town or something. If you've read Looking for Alaska, I can say that this book contains the same concept but the characters just have different names.
John Green is known for his complex characters but what's the point of writing about the broken youth if one can not depict them in various ways in his books?
The beginning was interesting and exciting, their adventures kept a good pace and the mood was generally pleasant.
But after Margo disappeared the whole story changed (which was expected).
What was less expected was Quentin's obsession with Margo. His whole days and nights revolved around her, he became angry whenever any of his mates tried to live their life, trying to enjoy their last days in high school. Quentin was not really even self-centered, but he thought he had to stop living his life to find someone who ran away for a reason. He was wasting his life on an obsession.
Like I said before the book is only about one thing - finding Margo.
This made the dialogues very weird and strange metaphors that were irrelevant. They were like too deep for the plot and did not go with the rest.
However, I must say that I loved the supporting characters.
In my opinion, they were the only ones worth reading about. They were funny and very wise, wise in a way that was believable. I especially liked Ben's was so unpredictable and made me laugh several times. He picked up the book out of its dark corner a little bit.
xoxo Lihini
