Four (En Divergent-samling)

Av Veronica Roth

Sidor: 208

Förlag: Modernista

"Four presenterar fyra nya noveller ur Divergent-trilogins värld. Var och en av dessa – Falangbytaren, Kandidaten, Sonenoch Förrädaren – utforskar Veronica Roths dystopiska framtid genom ögonen på den mystiske, karismatiske Tobias Eaton, även kallad »Four«.

I dessa berättelser avslöjas tidigare okända aspekter av Four personlighet, historia och relationer.

Boken innehåller också tre exklusiva, tidigare opublicerade scener ur Divergent-trilogin."

helt fantastisk!
Four var alltid den där karaktären du aldrig riktigt fick lära känna. Han hade dessa väggar runtomkring sig som endast Tris fick komma igenom. Han var en mystisk varelse, som jag tror varenda läsare helt utan förvarning började älska. Hans hårda fasad var just det - en fasad. Men vem var han egentligen? Vilka händelsen i hans liv formade honom till den han är idag?

Svaren får vi i Four.
Vi tas med på en resa genom Tobias Eatons liv. Vi får se den pojke han en gång var, och exakt vad som tvingade honom att växa upp lite före de andra barnen.

Jag älskade dessa noveller. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker tillbaka på Divergent trilogin. Det känns verkligen som att den sista pusselbiten fallit på plats. Magnifik översättning också!

The Maze Runner (The Maze Runner) REVIEW

By James Dashner
Pages: 374
Publisher: Delacorte Press


When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his name. He's surrounded by strangers--boys whose memories are also gone.

Outside the towering stone walls that surround the Glade is a limitless, ever-changing maze. It's the only way out--and no one's ever made it through alive.

Then a girl arrives. The first girl ever. And the message she delivers is terrifying.


What a fine piece of adventure. The story started of quite direct, but with all the made-up words it was a bit hard keeping up. But the author did a great job explaining the words, and I eventually learned them all. The story got me hooked at page 32 (I wrote it down), and that's very early in. I couldn't put the book down, It was so fast-paced. 
Every chapter is very intense and eventful. The Maze Runner got a high suspense-level. It's never quite boring or even just okay. Every chapter is fantastic. 

My heart-rate always went up to 180, and that had me very exhausted. I've never been THIS exhausted by a book. You never know what might happen, and that sets you on edge. 
TMR is not only filled with suspense and events, but it's also darn hilarious. It's quite shocking, that a story about teenagers who are literally fighting everyday to survive can be hilarious. 

What shocked me the most though was the ending. I didn't expect a sad ending but that's what I got... 
But the sadness was forgotten from the time I read that WTF epilogue. It made no sense at all. I'm scared to even think about what it could have meant......

Av James Dashner

Sidor: 368

Förlag: Semic

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat - Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ? 

Vilken fin äventyrsresa. Historien började ganska direkt, men med alla påhittade ord var det lite svårt att hålla reda på vad som hände, men författaren gjorde ett bra jobb med förklaringen av dessa ord, och jag lärde mig så småningom dem alla. Jag var fast vid The Maze Runner vid sida 32 (jag skrev ner det), och det är mycket tidigt. Jag kunde inte lägga ner boken, en riktig bladvändare!

Varje kapitel är mycket intensiv och händelserik. TMR har en hög spänning-nivå. Det är aldrig riktigt tråkigt eller bara okej. Varje kapitel är fantastiskt.

Mitt hjärta gick på 180 under hela läsningen, och det gjorde mig väldigt utmattad. Jag har aldrig varit så utmattad av en bok. Man vet aldrig vad som kan hända, och det är nästan obehagligt, på ett väldigt förunderligt sätt. 
TMR är inte bara fylld med spänning och händelser, men det är också jäkligt humoristisk. Det är ganska chockerande, att en berättelse om tonåringar som bokstavligen kämpar varje dag för att överleva kan vara rolig. 

Vad chockade mig mest var dock slutet. Jag förväntade mig inte ett sorgligt slut, men det är vad jag fick ...
Men sorgen glömdes från det att jag läste WTF epilogen. Den var helt oförståerlig. Vad kommer egentligen hända nu? Det får vi väl reda på i nästa bok....

Prodigy (Legend #2) SWEDISH / ENGLISH REVIEW

Av Marie Lu

Förlag: Modernista
Sidor: 344

Det har gått en vecka sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare.

Desperata efter hjälp vänder de sig till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går Patrioterna att lita på? Eller har de själva, utan att inse det, blivit brickor i det mest fruktansvärda av politiska spel?

SOM JAG HAR LÄNGTAT EFTER DENNA BOK!
Jag har gått runt i ett halvår och tänkt på denna bok, ettan var grym och tvåan höll definitivt måttet!
Legend lämnar oss mitt i ett kaotiskt ögonblick. Days bror John har blivit dödad och det råder tumult i Los Angeles. Man vet inte riktigt vart man har Day och June, är de tillsammans? Kommer de att hålla? Ingen som vet, ingen som vet...

Jag hade verkligen höga förväntningar av denna bok och Marie Lu överträffade dem verkligen. Hennes sätt att skildra karaktärerna på är väldigt fängslande, hon tar dig högst upp på en läskig berg-och-dalbana och låter dig vara där ett bra tag. Du känner spänningen och obehaget som sakta kryper sig in under ditt skinn, och precis när du börjat lugna dg och tro att du inte alls kommer behöva åka ner så släpper hon ned dig. Det är läskigt. Det är fantastiskt. Det gör boken så jäkla bra.

By Marie Lu
Publisher: Putnam Juvenile
Pages: 371

Injured and on the run, it has been seven days since June and Day barely escaped Los Angeles and the Republic with their lives. Day is believed dead having lost his own brother to an execution squad who thought they were assassinating him. June is now the Republic's most wanted traitor. Desperate for help, they turn to the Patriots - a vigilante rebel group sworn to bring down the Republic. But can they trust them or have they unwittingly become pawns in the most terrifying of political games?

AS I have longed THIS BOOK!
I've been walking around for half a year and thought of this book. Book one was awesome and the second was definitely just as well!
Legend leaves us in the midst of a chaotic moment. Day's brother John is killed and there is a riot in Los Angeles. You do not really know where you have Day and June, are they together? Will they last? Nobody knows, nobody knows ...

I had indeed high expectations of this book and Marie Lu surpassed them indeed. Her way of depicting the characters on is very captivating, she takes you on the top of a scary roller-coaster ride and lets you be there a while. You feel the tension and discomfort that slowly creeps under your skin, and just when you begin to calm yourself and think that you will not have to go down she lets you down. It's scary yet fantastic.

xoxo Lihini

Legend (swe) / Legend (Legend #1) REVIEW

Av Marie Lu
Sidor: 289
Förlag: Modernista


Det som en gång var västra USA är nu Republiken, en nation som ständigt befinner sig i krig med sina grannar.
Femtonåriga June är född i en elitfamilj i ett av Republikens rikaste distrikt, och hon får sin utbildning i Republikens högsta militära kretsar. Day, däremot, är född i slummen och är landets mest eftersökta brottsling. Men hans motiv är kanske inte så illasinnade som de verkar
June och Day är från två olika världar, och det finns ingen anledning till att deras vägar skulle korsas förrän den dag då Junes bror Metias mördas och Day blir huvudmisstänkt.

 Indragen i den ultimata katt-och-råtta-leken kämpar Day för sin familjs överlevnad, medan June söker hämnd för Metias död.

Men så upptäcker June och Day, i en chockartad vändning, sanningen om vad som har sammanfört dem. Och hur skrämmande långt deras hemland är berett att gå för att bevara sina hemligheter.

WOW WOW WOW! Vilken bok asso!

Jag trodde verkligen inte att jag skulle gilla den här boken, jag läste 11 sidor och la faktiskt ifrån mig den.

Dystopi böcker är rätt kända för att vara otroligt sega (den Femte Vågen - Rick Yancey) och enda gången något faktiskt händer är mot slutet men det kan jag verkligen inte säga om denna otroligt skickliga bok!

Allt är så sjukt genomtänkt, Marie Lu väver ihop Legend på ett nästan konstärligt eftertänkt sätt.

Vi får läsa från både Days och Junes perspektiv vilket jag tycker gör det hela roligare, man får liksom lära känna båda båda karaktärerna lika bra vilket jag tycker är underbart för de båda har lika stor del i berättelsen.

Dystopi är inte direkt min grej (chockande, med tanke på att jag nästan bara läser det dessa dagar, men det kan vi tala om någon annan gång) men Legend var riktigt suverän.

4/5

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ English~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

By Marie Lu 
Pages 320
Publisher: Putnam Juvenile 

What was once the western United States is now home to the Republic, a nation perpetually at war with its neighbors. Born into an elite family in one of the Republic's wealthiest districts, fifteen-year-old June is a prodigy being groomed for success in the Republic's highest military circles. Born into the slums, fifteen-year-old Day is the country's most wanted criminal. But his motives may not be as malicious as they seem. 

From very different worlds, June and Day have no reason to cross paths - until the day June's brother, Metias, is murdered and Day becomes the prime suspect. Caught in the ultimate game of cat and mouse, Day is in a race for his family's survival, while June seeks to avenge Metias's death. But in a shocking turn of events, the two uncover the truth of what has really brought them together, and the sinister lengths their country will go to keep its secrets. 

WOW WOW WOW! What a book!

I really did not think I would like this book, I read 11 pages and put it down. Dystopia books are known to be incredibly tenacious (the fifth wave - Rick Yancey) and the only time something actually happens is at the end but I can not say that about this amazingly awesome book!

Everything is so well thought out, Marie Lu weaves Legend together in an almost artistic way.

We get to read from both Day's and June's perspective, which I think makes it all the more fun, you get to know both characters equally well which I think is wonderful for both of them have an equal part in the story.

Dystopia is not exactly my thing (shocking, considering that I almost only read it these days, but we can talk about that some other time) but Legend was really superb.

4/5

xoxo Lihini

Allegiant (Divergent #3) REVIEW

Divergent (Divergent #1) Review
Insurgent (divergent #2) Review

By Veronica Roth
Pages: 544
Publisher HarperCollins

One choice will define you.

What if your whole world was a lie?
What if a single revelation—like a single choice—changed everything?
What if love and loyalty made you do things you never expected?

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.
Told from both Tris and Tobias point of view.


I'm not going to rate this one, because I feel like this is a book that can't be rated, and I'm just not ready yet.

You broke me Roth. I will never forgive you for that ending. Ever.

I am supposed to write a review when all I want to do is cry. This is the hardest part a book blogger have to go trough - Having to face a book that broke you, and even worse, put word to it. 

I don't know how good this review will be, so if it sucks, I'm sorry.

Allegiant starts of around where we left in Insurgent and things escalate quickly.
And when I say quickly I mean real quickly, and many authors would have failed with making it all work but of course VR did. 

We get to meet a lot of new people which was some how confusing in the beginning because I didn't what this even had to do with the whole Divergent trilogy, but then I realized that nothing in this book is like the other two books. This one is packed with insensitivity and unexpected turns that left me having a hard time breathing correctly. And that scared the crap out of me. Veronica became something she's been telling us to be trough Divergent. She became brave. 

There wasn't so much character-development in Allegiant but one person I feel like did change was Tris. Tris and I have a lot in common and I really look up to her. Her power somehow makes me want to be stronger too. She isn't the small little insecure child any longer. She is a woman now. 

I feel like reading from Tobias POV gives us a better understanding about him as a character, he isn't really a wordy person, so we never really knew him. Until now. 

People talk about the ending and how amazing it was because she took a risk. How she is so brave for doing so and that more YA authors should do so but do you know what I think? I call it bull.

I felt betrayed by that ending. It felt like a personal punishment of some sort. One I will never forget, never accept.  It was like being stabbed in the heart over and over again but Life wont let you die so you have no other choice than to 
endure what is unbearable. 
You have to continue with your life.
So you bear it.
Good bye Divergent.

Love always
Lihini.

  

Rekviem / Requiem (Delirium #3) REVIEW

Delirium (Delirium #1)
Pandemonium (Delirium #2)

Av Lauren Oliver
Sidor 398
Förlag: Bonnier Carlsen

Efter den urartade konfrontationen i New York har Lena och hennes vänner ur motståndsrörelsen åter flytt till Vildmarken. Men uppror har blossat upp över hela landet och det går inte längre att gömma sig. Regeringsstyrkor försöker förgöra motståndsrörelsen en gång för alla och Lena befinner sig helt plötsligt i händelsernas centrum.


Samtidigt lever Lenas barndomsvän Hana ett skyddat liv bakom murarna i Portland. Hana har genomgått behandlingen mot Deliria och ska gifta sig med borgmästarens son. Lena och Hana var en gång bästa vänner, men lever nu i helt olika världar. Tills en dag då deras vägar korsas ? 

Allt handlar om att överleva nu . Regeringen har blivit mer ... äventyrliga , de tar risker de inte gjorde tidigare, de gör allt för att ta ner rebellerna och Delerian som härjar med dem. 

Pandemonium avslutas med en rätt intensiv cliff-hanger, Det visade sig inte bara att Alex var vid liv (vilket jag visste att han var hela tiden) men han fångar även Lena och Julian kyssas. 

Vi får se hur det går för Lena att "leva" med både sin kärleksintressen, och Alex är inte samma Alex längre . Kryptan förändrat honom . Julian verkar det gock gå bra för och arbetar hårt för att få de andra människorna i deras teams förtroende. Som ni kan föreställa er så vart ingenting detsamma för Julian och Lena efter att Alex kom tillbaka, och triangeldrama blossar upp till liv, trots att Alex har gjort klart att han inte älskar Lena.

Jag har sagt det förut , och jag säger det igen , jag hatar dåligt utvecklade kärlekstrianglar . Jag är väldigt kräsen när det kommer till kärlekstrianglar , antingen det gör boken till ett mästerverk eller så kan det förstöra boken helt . 

Denna bok berättades från både Lenas och Hanas perspektiv, vilket gjorde läsandet mycket mer intressant. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att Hanas liv hade så stor betydelse för vad som hände i Lenas liv. Det vart som att läsa två olika berättelsen från samma bok. 

Okej jag kan inte bärga mig länge till, jag MÅSTE prata om slutet nu. 
Slutet var väldigt väldigt smaklöst. Som läsare vill man känna av en förslutning, slutet må vara brutalt, men det ska fortfarande kännas som ett bra slut. Som ett slut man kan gå vidare ifrån. Vi fick inget utav det från denna bok. Huvudfrågorna besvarades inte, ingen antydan på vad som skulle hända sedanefter, inte ens om/hur kampen avslutades! Och det är ändå det boken grundas på liksom. 

Jag kan ärligt säga att Rekviem hade potential, men använde sig inte utav det, allt de gjorde var att springa från en plats till en annan, jag avslutade boken på en dag, men jag var mer intresserad av att uppdatera min Instagram än läsningen. 

~~~~~~~~~~~~~~~~English Review~~~~~~~~~~~~~~~~

By Lauren Oliver
Pages: 391
Publisher: Harper Collin's Children's Books

They have tried to squeeze us out, to stamp us into the past.But we are still here.
And there are more of us every day.

Now an active member of the resistance, Lena has been transformed. The nascent rebellion that was under way in Pandemonium has ignited into an all-out revolution in Requiem, and Lena is at the center of the fight.

After rescuing Julian from a death sentence, Lena and her friends fled to the Wilds. But the Wilds are no longer a safe haven—pockets of rebellion have opened throughout the country, and the government cannot deny the existence of Invalids. Regulators now infiltrate the borderlands to stamp out the rebels, and as Lena navigates the increasingly dangerous terrain, her best friend, Hana, lives a safe, loveless life in Portland as the fiancée of the young mayor.

Maybe we are driven crazy by our feelings.Maybe love is a disease, and we would be better off without it.
But we have chosen a different road.
And in the end, that is the point of escaping the cure: We are free to choose.
We are even free to choose the wrong thing.


Let's discuss this book from the beginning shall we, I will get to the worst ending of all time later. 

Everything is about surviving now. The government have is becoming more... adventurous, they take risks they didn't do before, all to take down the rebels and let Deliria die with them.

In Delirium #2 the book ends with quite an intense cliff-hanger, Alex turned out no not only be alive, but he also caught Lena Kissing Julian who she had started to grow fond of. 

We get to see how 'living' with both her love interests goes, and Alex is not the same Alex anymore. The crypt changed him. Julian however seems to be doing fine and works hard to gain the other people in their teams trust. As you can imagine, seeing Alex made Lena's and Julian's relationship on a different level, and a love triangle flares up to life, even though Alex have made it clear that he doesn't love Lena. 

I've said it before, and I will say it again, I hate poor developed love triangles. I am very picky when it comes to love triangles, either it makes the book a masterpiece or it can ruin the book completely.

Luckily this love triangle wasn't so open, more hidden within the lines but always there. 

This book was told from both Lena and Hana's point of view which made it more interesting, because the life Hana was living was really interesting, and to be honest I don't feel like her life had such a big impact on Lena's. Almost like two different stories in one book. 

I can't wait any longer I need to talk about that ending. 
It was so very tasteless. As a reader we want to have closure. The end is supposed to give us THAT CLOSURE, we should at least get a hint on what the future awaits them, or at least get the main questions answered. I felt like Lauren just wanted to finish the book so she just... did.

other than that I found the story lacking, all they did was run from one place to another, I finished the book in one day, but I was more interested in refreshing my Instagram than reading. 

~stay strong, stay chic
xoxo Lihini

Bestseller of the month: September

S E P T E M B E R

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

This September have been really hard on me, I don't want to lie and say that it went by really fast, that I've had so much fun, and that I've been bathing in all the new releases because I have not. But that's beside the point as for now. 

Steelheart (Reckoners #1)

By Brandon Sanderson

There are no heroes.

Every single person who manifested powers—we call them Epics—turned out to be evil.

Here, in the city once known as Chicago, an extraordinarily powerful Epic declared himself Emperor. Steelheart has the strength of ten men and can control the elements. It is said no bullet can harm him, no sword can split his skin, no explosion can burn him. He is invincible.

It has been ten years. We live our lives as best we can. Nobody fights back . . . nobody but the Reckoners. A shadowy group of ordinary humans who spend their lives studying powerful Epics, finding their weaknesses, then assassinating them.

My name is David Charleston. I’m not one of the Reckoners, but I intend to join them. I have something they need. Something precious, something incredible. Not an object, but an experience. I know his secret.

I’ve seen Steelheart bleed.


Ten years ago, Calamity came. It was a burst in the sky that gave ordinary men and women extraordinary powers. The awed public started calling them Epics.

But Epics are no friend of man. With incredible gifts came the desire to rule. And to rule man you must crush his wills. 

Nobody fights the Epics... nobody but the Reckoners. A shadowy group of ordinary humans, they spend their lives studying Epics, finding their weaknesses, and then assassinating them.

And David wants in. He wants Steelheart—the Epic who is said to be invincible. The Epic who killed David's father. For years, like the Reckoners, David's been studying, and planning—and he has something they need. Not an object, but an experience. 

He's seen Steelheart bleed. And he wants revenge.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

I've never heard of this book before, have you? So it did come as a bit of a chock when I saw that this book was the best seller of September. I'm not sure it's my kind of book but A few of my Goodreads friends had added it to their "to-read" list :)

xoxo Lihini

The Transfer: A Divergent Story (Divergent 0.1) REVIEW

By Veronica Roth
Pages: 50
Publisher: Katherine Tegen Books

"The Transfer," the first of four new short stories told from Four’s perspective. Each brief story explores the world of the Divergent series through the eyes of the mysterious but charismatic Tobias Eaton, revealing previously unknown facets of his personality, backstory, and relationships.

TOO SHORT!

GIVE ME MORE

WHY ON EARTH DID WE ONLY GET FIFTY PAGES?! 

I loved it, I really can't picture Tobias being "weak" or even with real emotions like that haha, but I do feel like we got a better glimpse of him, because the past is what sets out future. No future can be made without a past. 

This short story makes me long even more for Allegiant, but at the same time I never wan't that day to come, because that means that It's over. The divergent series is over.




~stay smart, and <4
xoxo Lihini

The Immortal Rules (Blood of Eden #1) REVIEW

Av Julie Kagawa

sidor: 464

Förlag Harlequin

I en framtida värld styr vampyrerna.
Människorna är föda.
Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten.

Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne – vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras – och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen.

Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend – ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad – och vem – hon skulle kunna dö för.

Jag vart förälskad i denna på grund av hela dystopi världen, tro det eller ej, men jag är trött på det, tror jag att jag skulle tyck om den bättre om det var mer ljus, alltså inte så himla deppresiv. 

annars tycker jag att Kagawa verkligen gjorde bättre ifrån sig skrivmässigt, berättelsen var bra men lite mörk som nämnt innan, men om man gillar sådant, go ahead! 

3/5

By Julie Kagawa

Pages: 485

Publisher: Harlequin Teen

To survive in a ruined world, she must embrace the darkness…

Allison Sekemoto survives in the Fringe, the outermost circle of a walled-in city. By day, she and her crew scavenge for food. By night, any one of them could be eaten. Some days, all that drives Allie is her hatred ofthem—the vampires who keep humans as blood cattle. Until the night Allie herself dies and becomes one of the monsters.

Forced to flee her city, Allie must pass for human as she joins a ragged group of pilgrims seeking a legend—a place that might have a cure for the disease that killed off most of civilization and created the rabids, the bloodthirsty creatures who threaten human and vampire alike. And soon Allie will have to decide what and who is worth dying for… again.

Didn't fall in love with this one because of the whole dystopia world, believe it or not but Im sick of it, I think I would have enjoyed it better if it was more light.

Otherwise I think that Kagawa really stepped up her game writing-wise, The story was good, a bit too dark, ask I said before but If you are in to that kind of stuff you should definitely check this one out! (and If you like bloodthirsty vampires!)

3/5

xoxo Lihini

Den Femte Vågen / The 5th Wave REVIEW

“Some things you can never leave behind. They don't belong to the past. They belong to you.”

Av Rick Yancey
Sidor: 493
Förlag: Rabén Sjögren

 Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.
Nu är det gryning efter den femte vågen och Cassie flyr från De andra. De som ser ut som vanliga människor men som dödar alla de ser. De andra, som har splittrat jordens få överlevande. Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett slitet uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Den här boken vart det en stor hype utav rätt fort, och låt oss inte neka det faktum att det var utav just den anledningen jag valde att läsa denna bok.

Grejen med dystopi böcker är att de oftast är så SJUUUKTTT sega. Man bara sitter där och vänder blad, för att man vill avsluta boken så fort som möjligt så att man kan skriva en recension man kan glömma bort boken helt. Detsamma gäller denna bok.
   Jag tyckte även att det var förvirrande i början hur de presenterade mig för nya huvudkaraktärer, eftersom att dessa karaktärer hade inte något med varandra att göra i början, vissa fick inte ens ett NAMN försen typ 50 sidor senare. Det var då man kunde börja koppla lite, men man förstod varför dessa karaktärer fanns med mot slutet. de fanns inte där av en slump.

Men en historia om aliens kan inte var hur dålig som helst.

Fast det är ONDA aliens.

Boken vart spännande efter 250 sidor, och efter 350 sidor blev det en riktig page-turner.



Rick Yancey har gjort ett mycket fint jobb när det handlar om att konstruera sina karaktärer. Karaktärerna fick inte en typisk kroppsbeskrivning, dvs. hur de såg ut så fort vi träffade dem, utan det handlade mer om att lära känna dem som individer. Allt hände i sin takt, för varje sida lärde man sig något nytt om karaktärerna. Det som gör den här boken lite speciell för mig var det faktum att jag inte kände att karaktärerna tvingades på mig. Jag tvingades inte till att älska dem, ingen beskrevs som "så söt och älskvärd" som t.ex. Prim beskrivs i Hungerspelan.

Efter att ha tänkt och tänkt har jag valt att ge denna bok 3/5, boken hade sina brister, men annars var den bra.


By Rick Yancey
Pages: 457
Publisher : Putnam Juvenile

After the 1st wave, only darkness remains. After the 2nd, only the lucky escape. And after the 3rd, only the unlucky survive. After the 4th wave, only one rule applies: trust no one.

Now, it’s the dawn of the 5th wave, and on a lonely stretch of highway, Cassie runs from Them. The beings who only look human, who roam the countryside killing anyone they see. Who have scattered Earth’s last survivors. To stay alone is to stay alive, Cassie believes, until she meets Evan Walker. Beguiling and mysterious, Evan Walker may be Cassie’s only hope for rescuing her brother—or even saving herself. But Cassie must choose: between trust and despair, between defiance and surrender, between life and death. To give up or to get up.

This book became a hype fast, and let's not deny the fact that I woule never pick it up if it wasn't for that reason.

The thing with Dystopian books is that a lot of them are REALLLLYYYYYY slow. You just sit there turning pages, only because you wan't to finish it and get it over with. Same goes for this one.
   I found it confusing in the beginning how they Always introduced us to new main characters, because these new characters didn't really have anything with each other to do in the beginning, they didn't cross roads until a... while.

But a story can't be that bad when it's about aliens.

Even if they are BAD aliens.

The book became fairy intresting after 250 pages, and after 350 pages it became a real page-turner.

Rick Yancey have done a Beautiful job when it comes to construct great characters, They didn't get the whole body description one might get, but you got to know a bit about everyone as you got deeper into the story. He didn't throw it all at your face, he didn't force me to love the characters either; Everything was a work in process.

After thinking and thinking, I decided to give this book 3/5, the book had its flaws, but otherwise it was good.


~stay smart, stay chic
xoxo Lihini

Pandemonium / Pandemonium REVIEW +

Av Lauren Oliver
Förlag Bonnier Carlsen (tack för boken)
387 sidor

Hon offrade allt för kärleken. Nu har hon förlorat den för alltid. 

Lena ger sig av på en livsfarlig resa genom Vildmarken, till den växande motståndsrörelsens fäste. Samtidigt som det börjar viskas om revolution dras Lena in i ett livsfarlig spel. Här är äntligen den gastkramande uppföljaren till "Delirium". Den gamla Lena är död. Hon lämnades kvar med Alex blodiga kropp bakom en mur av eld och rök, när de tillsammans försökte fly till vildmarken. Den nya Lena lever från dag till dag. I Vildmarken finns inget förflutet. Det enda som spelar någon roll är nuet, och vad som kommer att hända i framtiden. Och i framtiden finns en möjlighet att motarbeta regimen. I framtiden finns hopp. Den andra delen i Lauren Olivers dystopiska trilogi tar vid direkt efter den dramatiska upplösningen i "Delirium". Lenas uppvaknande till sanningen bakom den värld hon levde i var bara början. 

Bättre än den första boken i serien! 
Sällan andra boken i en serie är bättre, brukar oftast vara den boken som är sämre men åh nej, här hände det saker! Jag var inte världens största fan utav första boken Delirium, tyckte att Alexs och Lenas band accelererade lite för fort, och så kändes det hela lite dött, lite tråkigt. Men i Pandemonium får vi se mer action, Lena växer till en sjukt cool tjej och hela berättelsen håller dig på kanten av stolen, medan du sakta biter ned på naglarna. Oliver dödar sina karaktärer hur hon vill, så den rädslan sitter alltid där - vems liv tar hon härnäst? Även fast du inte gillade Delirium så värst mycket tycker jag definitivt att du ska ge Pandemonium en chans! Och ett sista ord: Cliffhanger!
4/5
psst.. provläs boken på Adlibris, Klicka HÄR



By Lauren Oliver
375 pages
Publisher: HarperTeen

I’m pushing aside 
the memory of my nightmare, 
pushing aside thoughts of Alex, 
pushing aside thoughts of Hana 
and my old school, 
push, 
push, 
push, 
like Raven taught me to do.
The old life is dead.
But the old Lena is dead too.
I buried her.
I left her beyond a fence,
behind a wall of smoke and flame.

Better than the first book in the series!
Rarely the second book in a series is better than the first, it's usually to be the book that is worse but oh no, here came the stuff! I was not the worlds biggest fan of the first book Delirium, thought Alex and Lena's band accelerated a little too fast, and I felt the whole thing just felt dead and boring. But in Pandemonium we will see more action, Lena grows to a crazy cool girl and the story keeps you on the edge of the chair, while slowly biting down on your nails. Oliver kills her characters the way she wants, so that fear is always there - whose life will she take next? Even though you did not like Delirium that much I definitely think you should give Pandemonium a chance! One last word: Cliffhanger!
4/5

xoxo Lihini

Falla Sönder / Destroy Me (Shatter Me #1,5) REVIEW +

Swedish Review

Av Tahereh Mafi

förlag: B|Wahlstöms

Juliettes berörning är dödlig. Hon satt inlåst på grund av sin förbannelse i åratal. men så träffade hon Warner. Den vackre unge mannen utan hjärta, han gav henne frihet, men bara i hans fångeskap, och hon använde sin kraft i tyranniets tjänst. Juliette vägrade och flydde tillsammans med Adam, rebellen som bad henne att slå för friheten och för deras framtid som älskande. Men lika brinnande och okuvlig som Adams och Juliettes kärlek vuxit sig . lika förbjuden kommer den bli.

I denna novell får vi lära känna Warner lite bättre. I Shatter Me slutar boken väldigt abrupt, Juliette rymmer från basen med Adam, vilket inte alls skulle ske.

Warner var i mina ögon den där hemska mannen med inte en endaste gnutta mänsklighet i blodet. Han var brutalt barmhärtig och verkade inte bry sig om någon annan än Juliette. Fast jag skulle nog kalla det 

besatthet.

Som jag sa i Shatter Me REVIEW så tyckte jag att Tahereh Mafi försökte för mycket. Hennes karaktärer förstod sig inte på humor, och de var ytterst seriösa. *gäsp*. 

Jag börjar inse att Mafi vill få Warner att framstå som en man med en tragisk bakgrund vilket resulterar hans nuvarande beteende. Han är egentligen inte hemsk. Han har en mjuk insida. Han är sårbar. Han är BLA BLA BLA, jag vill verkligen inte höra det! Warner var BRUTAL i Shatter me, han gick WAAAY för långt för att "lära upp Juliette" som jag sa I min Shatter me recension så tror jag att Juliette lider av något mental handikapp, så I guess att Warner och hon passar, för han lider ju av seriösa besatthetsproblem.

Jag kommer inte läsa uppföljaren. 

English review

By Tahereh Mafi

ebook, 103 pages

Published October 2nd 2012 by Harper

Back at the base and recovering from his near-fatal wound, Warner must do everything in his power to keep his soldiers in check and suppress any mention of a rebellion in the sector. Still as obsessed with Juliette as ever, his first priority is to find her, bring her back, and dispose of Adam and Kenji, the two traitors who helped her escape. But when Warner’s father, The Supreme Commander of The Reestablishment, arrives to correct his son’s mistakes, it’s clear that he has much different plans for Juliette. Plans Warner simply cannot allow.

In this novel we get to know Warner a little better.

In Shatter Me book ends very abruptly, Juliette escapes the base with Adam, which was not suppose to happen.

Warner was in my eyes that horrible man with not a single ounce of humanity in the blood. He was brutally compassionate and seemed not to care about anyone but Juliette. Though I'd probably call it obsession.

As I said in my Shatter Me REVIEW I thought Tahereh Mafi tried too much. Her characters did not understand humor, and they were extremely serious. * yawn *.

I begin to realize that Mafi want to get Warner to appear as a man with a tragic background which results his current behavior. He is not really horrible. He has a soft interior. He is vulnerable. He is BLA BLA BLA, I really do not want to hear it! Warner was BRUTAL in Shatter me, he went WAAAY too far to "train Juliette" as I said in my review Shatter me, I think Juliette is suffering from a mental disability, so I guess that Warner and she fits because he clearly suffers from serious obsession problems. 

I am not going to read the sequal

~stay smart, stay chic

xoxo Lihini