Ruby Red / RubinRöd REVIEW +

Av Linzi Glass

• Översättare: 

  Helena Ridelberg

• Formgivare: 

  Maria Sundberg

• Förlag: 

  B Wahlströms

I maj 1976 förändras Ruby Winters värld för alltid. Det är mörka tider i det vackra och segregerade Sydafrika. Snart ska de svarta i Soweto resa sig mot apartheidregimens styre och landet färgas rött av blod. 
Ruby går sitt sista år i skolan och känner sig allt mer utanför. På grund av föräldrarnas ständiga rädsla för att bli arresterade får hon inte ta med vänner hem, och hon har tidigt lärt sig att inte dela sina tankar och känslor med någon. Tills hon träffar Johann 
Han är afrikaans (Rubys familj är av engelsk börd), hans far tillhör den styrande eliten och Ruby märker snart att fördomar frodas även hos hennes föräldrar och deras vänner. 
Men hon kan inte motstå den första kärleken, som förutom pirrande lycka också för med sig misstänksamhet, hemligheter och fara. 
Samtidigt gömmer sig konstnären och ANC-medlemmen Julian hos familjen. Han målar det hårda livet i Soweto och starka känslor som hat och ilska, men också kärlek. Julian visar Ruby livets alla färger, men hans kritiska tavlor försätter honom i fara. Protesterna i Johannesburg skördar många offer och världen blir aldrig den samma. 

Helt ärligt trodde jag att jag höll i en barnbok när jag tog upp denna bok. glad framsida med fina färger och blommor, 200 sidor kort berättelse, hur hemsk kan den vara liksom?
Mycket visade det sig. Den kunde vara mycket hemsk.
Sydafrika under den här tiden var ingen lätt tid för svarta människor. Man jagades och dödades för sin hudfärg, man såg på svarta som man ser på en hund - någon som man lär upp att stå och sitta. Att föja order.

Julian. han har fått kämpa sedan han var liten, han har fått leva i skuggan av världens orättvisa, och han visade denna orättvisa för andra genom sin konst. Mot slutet såg man att ingenting kunde ändra på det han faktiskt stod för - rättvisa. han höll lika hårt om sina penslar som han höll om vapen när det behövdes. Han bidade sin tid, han visste när han skulle kämpa. Julian kämpade för rättvisa. Hur mycket berömmelse han än fick glömde han aldrig vart han kom ifrån.

De karaktärerna som berörde mig allra mest var utan tvekan Rubys föräldrar. Vilken kämparglöd de två hade! De var två vita människor, rika och väl uppsatta som kämpade för de svartas rättigheter. De har allt, stort hus, berömelse, en älskad dotter, pengar, kärlek, och de väljer att kasta bort allt av betydelse för att låta de svarta få sin rättivsa. De såg människorna för deras inre och inte deras yttre. Jag ser upp till dem. I en värld där du blir stämplad vid födseln som talar om vilka förmåner du kommer ha i livet på grund av din hudfärg kan det inte vara lätt att stå för sin åsikt. De inte bara stod för sin åsikt utan de AGERADE också. 

Den här boken speglade verkligheten för endast 30 år sedan. Den här bokens budskap var tydlig - det är inte hudfärgen som avgör vem du är som person, det är insidan. Vi fick lära känna en kille som var släkt med en nazist-kramare. gör detta honom till Hitler älskare? Vi fick lära känna en svart man som togs under en vits familjs vingar som gav honom ett liv i bekvämligheter. Gjorde detta att han glömde bort vart han kom ifrån? Nej. Vi fick lära känna en familj som kunde leva i lyx om de bara valde att blunda för de svartas verklghet. gjorde de det? - Nej.
5/5

By Linzi Glass

Hardcover, 224 pages

Published by Penguin Books (first published 2007)

In Ruby Winters' world, colour opens some doors and slams others shut. Her opulent Johannesburg neighbourhood is a far cry from the streets of Soweto where anger and hatred simmer under the surface. Ruby can't resist the blue-eyed Afrikaans boy who brings her the exciting rush of first love, but whose presence brings hushed whispers and disapproving glances. She might not see race, colour or creed—but it seems everybody else does. This dazzling novel will entrance teenage and adult readers alike.

Quite honestly, I thought I was holding in a children's book when I picked up this book. happy face with beautiful colors and flowers, 200-page short story, how horrible can it be like?

Very it turned out. It could be very horrible.

South Africa during this time was not an easy time for black people. They were hunted and killed for their skin color, they saw the black people the way you see a dog - someone who can teach up to stand and sit. For following orders.

Julian. He has been fighting since he was little, he has been living in the shadow of the world's injustice, and he showed this injustice to others through their art. Towards the end you could see that nothing could change what he actually stood for - justice. He held a brush as he held on weapons when needed. He bided his time, he knew when he would fight. Julian fought for justice. How much fame he got, he never forgot where he came from.

The characters that touched me most was undoubtedly Ruby's parents. What a fighting spirit, the two had! They were two white people, rich and well established that fought for the rights of blacks. They have everything, great house, praise coming, a beloved daughter, money, love, and they choose to throw away everything of importance to let the blacks get their justice. They saw people for their internal and not their appearance. I look up to them. In a world where you get stamped at birth that tells what benefits you will have in life because of your skin color, it may not be easy to stand up for their opinion. They not only represented their opinion but they ACTED also.

This book reflected the reality of only 30 years ago. This book's message was clear - it is not skin color that determines who you are as a person, it's inside. We got to know a guy who was related to a Nazi-hugger. this makes him the Hitler lover? We got to know a black man who was in a white family's wings that gave him a life of comfort. Did this mean that he forgot where he came from? No. We got to know a family that could live in luxury if they just chose to ignore the blacks reality. did they do it? - No.

5/5

 ~stay smart, stay chic

xoxo Lihini