Insurgent (Divergent #2) SWEDISH REVIEW

Find english review HERE
Divergent (Divergent #1)

Av Veronica Roth
Sidor: 381
Förlag: Modernista

Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.
Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.


Jag gillade den här boken eftersom den var väl skriven, och berättelsen var fantastisk. även om detta är en dystopi är inte allt för mörkt som Chaos serien. det finns lyckliga ögonblick och fina vackra scener.

Men vad jag gillade mest om den här boken var det faktum att det var så oförutsägbar!

Jag visste aldrig var jag hade hälften av karaktärerna, spelade de bara snälla eller vad? Jag trodde att jag hade några bra teorier om vad som skulle hända, men jag hade alltid fel.

Vad jag inte gillade så mycket var att Tris var så deprimerad hela tiden. (Spoiler, om du inte har läst den första boken inte fortsätta, även om jag inte vet varför du skulle läsa så här långt, sök efter den första boken om du inte har läst den än)
Jag förstår att det faktum att hennes föräldrar dog framför hennes ögon och det faktum att hon dödade hennes vän gör henne sårbar, men ibland kunde hon vara riktigt jobbig.  Men jag tror att Veronica ville göra Tris så verklig som möjlig, och jag antar att hon gjorde det.